Kurt Törnvall, 1909-1975
Kurt föddes 27 september 1909 som nr sju av nio syskon. Hans ankomst till världen annonserades inte i någon tidning. Pappa Henrik kostade inte på sina fyra yngsta telningar någon kungörelse i tidningen. Enligt mamma Maria lär Henrik ha sagt ungefär följande: ”Vi behöver inte skriva sockenborna på näsan hur många barn deras klockare har”.
Närmast före sig i syskonskaran hade Kurt två äldre systrar och efter sig fick han ytterligare två systrar. Han hamnade mitt i flickhögen och fick ofta höra detta av de fyra äldre bröderna. Enligt brodern Anders påpekades detta förhållande ofta i förödmjukande syfte från brödernas sida men detta blev längre fram i livet en sporre till energisk självhävdelse för ”Klockarns Kurting”.
Tydligen var Kurt inte alls intresserad av skola och läsning. Han ville hellre leka och hitta på pojkstreck. Jag minns, att han berättat hur han med slangbella sköt kråkor som han sålde till författaren Ossian Nilsson och påstod att det var njutbara ätfåglar!
Men vem var det egentligen som torkade sig på gardinen i utedasset? Vet ni? Jag vet det fortfarande inte, Kurt hävdade i alla fall att det inte var han!
Pappa Henrik kallade ofta Kurt för Lustigkurren och det stämde säkert väl.
Tidigt upptäcktes att Kurt var musikalisk. Skönt tyckte pappa Henrik då han tänkt att Kurt nog inte kunde bli jordbrukare men kanske folkskollärare och kantor som han själv. Kurt övade därför flitigt på piano, orgel och fiol. Familjen tyckte att det aldrig var lugn och ro i huset sedan Kurt började spela.
Snart kunde han vikariera för pappa Henrik i Rystad kyrka. Endast 17 år gammal avlade han organistexamen och 1929 påbörjade han sin utbildning till folkskollärare och tog sin examen våren 1933. Han försörjde sig under studietiden genom att spela som jazzpianist och på danstillställningar.
Kurt hade träffat sin stora kärlek, den vackra Iwa, dotter till fabrikör Josef Jonsson och hans hustru Julia, Linköping. Iwa berättade gärna hur de första mötena gick till. När hon var ute på promenad mötte hon i ett gathörn den tjusige musikaliske mannen som höjde på hatten och hälsade artigt. Han dök upp även i nästa gathörn och nästa och nästa igen! De samtalade lite mer för varje gathörn. Kurt var idog i sin uppvaktning och de tu förlovade sig 1933.
Iwas pappa bekostade Kurts utbildning till musikdirektör vid Musikaliska Akademin i Stockholm. Kurt tog sin examen 1937 och samma år gifte de sig i Linköpings domkyrka. Kurts bror Gustaf förrättade vigseln och sjöng brudmässan. De nygifta bosatte sig i Sollefteå där Kurt fått fast tjänst. Deras första barn Birgitta föddes 1 maj 1938, samma dag som Kurts mamma Maria begravdes.
Kriget bröt ut och Kurt blev inkallad. Jag har läst brev från syskonen och hans egna brev till sin familj. Han var specialist på att på något sätt antyda var han befann sig som exempelvis: ”Jag vistas i Ekebykavaljerernas hemstad.” Under dessa år komponerade han ”20 militärvisor” som vann flera pris bl a på Skansen, visorna spelades även i radio. Enligt farbror Anders gjorde Kurt även ett spel – Militärspelet- som såldes under kriget.
1941 föddes Anders och kosan gick till Kinna, Borås och till Göteborg. Kurt hade fått organisttjänst och tjänst som lärare vid Lärarhögskolan. Eva föddes 1945.
Kurts musikaliska bana var omfattande, det finns en lista på över 120 kompositioner såsom visor, oratorier, mässor, kantater, psalmer, musik till kyrkoherdeinstallationer, musik till invigningar m.m.
Nämnas bör att då Gustaf installerades som kyrkoherde i Eksjö hade Kurt komponerat en ståtlig kantat för kör och orgel. ”Gud var mig nådig” uppfördes 1963, ”Ordinarie Missae” uppfördes till heliga Birgittas hundraårsminne 1973. Kantat vid frimurarnas i Vänersborg hundraårsjubileum 1975 var den sista Kurt komponerade.
Efter Iwas bortgång 2005 har Kurts verk donerats till Statens Musikbibliotek i Stockholm. Där kommer allt att förvaras i utrymme liknande bankfack i evinnerlig tid. Vi fick ett stort tack och biblioteket var mycket nöjd med att få förvalta denna stora skatt.
Kurt studerade i Lund samtidigt med sin yngsta dotter! Ja, det är sant. Han läste på rekordtid in fil kand, fil mag och fil lic och avslutade med teologiska studier (slapp latin) och prästvigdes 1968 i Skara stift. Han upprätthöll sina tjänster under tiden! Varför prästvigas? Jo, gudsförtröstan gav honom stöd och tröst. Han kände sig hemma i kyrkan. Han sa själv att hans känsla är djupare än vad han ger sken av – ett typiskt Törnvallsdrag.
Han vigde mig och Gösta och döpte vår förstfödde Robert och Birgittas dotter Kristina.
Kurt tjänstgjorde ofta de sista åren och bl a i Rystad kyrka.
Kurt valdes in i Frimurarorden (tredje led på pappa Henriks sida och Kurts son Anders valdes in som fjärde led), Rotary, Östgöta gille och SIS = sociatas intellectuales senorium.
Kurt har tilldelats medaljer som Patriotiska sällskapets stora guldmedalj, Pro Patria, Sveriges sångares stora guldmedalj och Vasaorden.
Några barndomsminnen.
En del söndagsmorgnar berättade Kurt sagor och egna berättelser för Anders och mig. Vi låg på varsin sida i hans säng, lyssnade och njöt.
Högläsning framför öppna brasan var en favorit.
Det lästes alltid mycket. På de långresor vi gjorde med bil var det fullt med böcker på golvet i baksätet.
På 50-talet skulle alla hemmafruar ha någon ledig dag och detta medförde i vårt hem att vi turades om att laga middagen. Pappa Kurt och jag bildade ett lag. Jag minns en gång hur vi innan serveringen tillsammans gick ner i källaren för att hämta en flaska vin. Jag var stolt för jag fick bära upp den, men jag snubblade i trappan och flaskan gick sönder! Men pappa blev inte arg och jag fick hjälpa honom i köket nästa söndag också.
På flygeln hade pappa en kanna med pengar han fått för extra musik vid t ex bröllop. Vi barn kunde alltid gå till honom och be om pengar till något speciellt.
Pianospel/fiol och sång övade vi alla tre barn. Birgitta var duktig att sjunga och Anders att spela fiol. Till Eva sa han: ”Gå ut och lek istället, du brås på din mor!”
Det var bara Anders som fick köra bilen. Visserligen hade mamma tidigare kört men föredrog apostlahästarna i vardagslag.
En gång skulle pappa Kurt gå på föräldramöte i Anders klass. Han blev vald till klasspappa. Kruxet var bara att han gått till fel klassrum och blev invald till klassförälder i Anders parallellklass!
Under första kriget åts mycket kanin/hare i Rystad. Pappa Kurt avskydde detta. På en resa söderut beställdes en härlig kötträtt. Men vad är egentligen detta undrade pappa - kan det vara kanin? Kyparen tog med Birgitta till en tavla i ett annat rum och visade henne på djuren. Birgitta höll masken och sa att det var kyckling men berättade senare för oss andra att det var kanin.
Hur många känner ni som köpt ring med äkta diamant av zigensk kvinna på bakgata i Barcelona? Jag känner en!
En gång tillkallades både polis och ambulans då pappa stod i utländsk bar och blodet forsade fram genom nylonskjortan på magen – ett operationsärr hade gått upp- det var inget knivdåd!
Kurts och Iwas längtan till släkten i Linköping var stor. Det kunde hända att de två tidigt lördag före lunch kom överraskande till våra skolor och hämtade upp oss. Allt var packat och klart och kosan styrdes till Östergyllen. Jätteroliga minnen för livet för oss alla tre barn.
Jag har funnit något typiskt Törnvallskt hos alla de nio syskonen. Som förälder, fann de det nödvändigt och mycket självklart att ringa runt till syskonen och rapportera om något barn lyckats med något jättebra i skolan eller med något annat som de kunde skryta med. Ett sätt att hävda sig som förälder? En tävlan? Detta påverkade i alla fall både Birgitta och Anders då pappa drev dem hårt med studierna under skolåren och den fortsatta utbildningen. Jag slapp dock lindrigt undan. Räckte orken inte till eller berodde det på att jag inte hade så många jämnåriga kusiner?
Kurt var varm, känslig, intelligent, skojfrisk, lekfull, trygg, temperamentsfull, arbetsam, fantasifull, musikalisk, och en omtyckt sällskapsmänniska, duktig och underhållande berättare, släktkär, duktig på matlagning. Han var oteknisk och dålig på matte, när han körde bil brydde han sig aldrig om dem som befann sig bakom honom.
Iwa däremot var lugn och samlad, tekniskt begåvad, arbetsam, händig, duktig på att sy och brodera, duktig på matlagning och bakning, ordentlig. Hon var den som skötte ekonomin.
De kompletterade varandra mycket bra och Kurt beskrev 1963 deras äktenskap som karusellresan. ”För varje varv livets karusell snurrar runt så klingar orden från mig till dig - jag älskar dig”.
Han komponerade en bröllopshyllning till mig och Gösta, som har en betagande insmickrande melodi och man får känslan av att verkligen åka karusell. Bröllopshyllningen har också spelats vid hans barnbarn Håkans bröllop.
Eva