Gustaf Törnvall
Som äldste sonen i den stora barnaskaran och med goda betyg från det Högre Allmänna Läroverket fick han möjlighet att ”läsa vidare”. När han efter folkskollärarutbildning i Stängnäs sökte tjänst i Österbymo sade ordföranden i skolnämnden att de aldrig hade sett så goda betyg.
Men kanske påverkad av kyrkoherden i Rystads församling Amatus Nygren kände han kallelsen att bli präst. Han berättade för mig att när han gick från Kyrketorp till prästvigningen i Domkyrkan tyckte han att Kristus gick med honom på den dammiga vägen. Han fängslades starkt av den fina bildningsmiljön vid teologiska fakulteten i Uppsala och mötet med storheter som exegeten Anton Friedrichsen och kyrkoledaren Nathan söderblom, som engarerade honom i organisationen av det första ekumeniska världskyrkomötet 1925 Roliga självironiska brev om nationslivet, som redaktör för tidiningen Julgrisen och från interiörer i prästgårdeni Närtuna, där han tjänstgjorde som pastorsadjunkt kan ännu avnjutas Som komminister i Eksjö träffade han sin blivande hustru, Margit Svensson dotter till Teol Dr Anders-Gustav Svensson. I samband med kyrkoherdetjänsten diskuterade han i Lund på en avhandling om Andligt och Världsligt regemente hos Luther-en studie i Luthers världs-och samhällsbild. Den väckte stort intresse vidfakulteter och hos forskare över hela världen och var obligatorisk kurslitteratur vid tyska universitet ända in på 80-talet.Hans analys av kyrkans uppgift i ett totalitärt samhälle under 40-talet hjälpte många bl.a präster i koncentrationslägren att göra motstånd och härda ut. Biskop Fjellby i Norge berättade en gång att avhandlingen och bibeln var de två böcker han medförde vid interneringen i koncentrationslägret Grini.
Trots överlägset flest röster vid sökandet av domprosttjänster i Skara och Härnösand förbigicks han av regeringen,förmodligen p.g.a. hans ogillande av statens sekulariseringspolitik. Han satsade nu som kyrkoherde allt på Hällestads församlingen,renoverade kyrkan ,byggde ett församlingshem,grundade studiecirklar och ungdomsgrupper. Hans hustru med sin diplomatiska läggning var till ovärdelig hjälp,inte minst när han mötte motstånd hos kyrkopolitiker. Hon grundade och drev fem syföreningar och njöt av Tysklandresor med den föreläsande maken, som nu representerade Svenska Kyrkan i Lutherska Världsförbundet med stort kontaktnät,som undertecknad sedan haft stor glädje av. På hemmaplan ständigt på sin cykel, uppsökande behövande människor gjorde han troget under tjugo år sin församlingstjänst som avslutades som prost i hans gamla regementstad, Eksjö.
Som person och präst var han en studiosus, och själavårdare men mycket ibland besvärande principfast, publicerade flera böcker som t.ex Vad är Gudstjänst Själavård förr och nu,Samhälle och Tro och under sjukdomstiden den lilla boken Vid evighetens port. Eftertänksam,ofta lite grubblande kunde han dock ”blomma ut” vid chinaschaket, nynnade gamla slagdängor vid taffelpianot, tjurusningar med söndagskolebarn genom pästgårdsträdgården och med sonen vid ping-pongbordet Detta och ännu mer under hans långa sjudomstid efter flera hjärnblödningar gjorde att man kom honom alltmer nära. Jag minns att han bara en gång beklagade sig över sina stora svårigheter att tala och röra sig. Hans tro på Gud och människor var orubblig in i det sista. Han yttrade en gång att han hade världens finaste ämbete-att få ge människor tröst, glädje och tro.
Anders Törnvall