Emma Henny Elovna Törnvall född den 22 juni 1908
Glimtar jag hört och minns:
”Harald är min fästman” sa Henny lite läspande när Harald kom och spelade för pappa Henrik i Kyrketorp.
När Harald sen fick kantorstjänst i Sköldinge och hörde att Henny hade friare hemma i Rystad for han hem. Så fick han sin 19-åriga brud och ett ståtligt bröllop!
Den unga kantorshustrun beundrades där hon med dinglande silkeklädda ben satt på Haralds pakethållare och åkte genom Sköldinge samhälle.
Deras glädje byttes snart i stor sorg. De tre barnen dör. Ulla-Britta 4 år, Carl-Henrik 2,5 år och Hans-Ulrik redan vid födseln.
Året efter barnens bortgång cyklade Henny och Harald tillsammans genom Sverige och pratade barnspråk med varandra och grät tillsammans och undrade om det var meningen att de skulle ha ett liv tillsammans.
Men sen kom Henrik och så Håkan och Katarina och så småningom Eva. ”Jag har fått famnen full ” sa Henny.
Visst blev det många besök till graven men alltid förenat med små lustiga episoder och minnen så att man lärde känna Ulla-Britta lite. Hon blev 4 år.
”Hemmamamma” var hon och det var vår lycka! Ännu kan jag känna doften från pannbiffen med lök när jag kom cyklande runt häcken och in på skolgården efter den långa skoldagen i Katrineholm. Hennys mat var omtyckt av många. ”Vad blir det i dag”? undrade lärarna i skolan bredvid Klockargården och snart var det ett par till runt bordet när det vankades grynkaka och lingon.
En gång beskrev jag mamma Henny inspirerad av en blombukett:
Buketten innehöll humleblomster, gullvivor gula och röda, förgätmigej och gökärt.
I humleblomstret ser jag den bruna sammetsklänningen med det draperade höftsjoket. Till den bar hon sina långa guldörhängen och de bruna ögonen glittrade.
Gullvivan är ”solen på verandan” som hon började varje brev med. Tillsammans med det röda och gröna blir det ”kräftklänningen”. Hon gillade färger och klädde i det.
Förgätmigej blev Valdemaren – sjön dit hon åkte på ”semester”- drack sitt kaffe och njöt stillheten.
Gökärten i buketten – får stå för mammas murkelhatt. Hon skulle på fest - till en svart taftkjol och lila ”crepe de Chine” - blus knåpade hon ihop sin egen hatt – en svart pillerpurk och på den en stor lila blomma!
Fantasifull, inspirerande, tröstande, omtanke om andra, civilkurage – ja, många är omdömena man skulle kunna räkna upp.
Men vad längtade hon själv efter? Hon hade inte något ”yrke” tyckte hon. Ingrid Petanders litteraturkurs var en glädje. Tänk när hon tog körkort – vilken seger! Och hur hon sedan rattade Isabellan och kom och hälsade på oss.
”Mormor är det gladaste i mitt liv” sa 3-åriga barnbarnet Kajsa. Hon hade blivit världens bästa förskolelärare!!!!!
”Rör på dig och se glad ut” är ett uttryck från Mamma Henny som jag bär med mig. Det hjälper ofta.
Uppgiften att skriva om sin mamma blev för stor märker jag. Hon dör aldrig hon lever inom en !
Katarina 16 februari 2012